Krönika - Det är insidan som räknas, eller?
Jag minns hur jag som liten tjatade på mina föräldrar om en liten hundvalp eller kattunge och hur jag grät på julafton för att jag inte fick vad jag ville ha. Året efter var det en annan sak som jag verkligen ville ha, och gissa vad, jag fick det. Ingen i familjen ville uppleva samma julafton en gång till så bäst var det att göra mig glad. Några år senare stod Game Boy högst upp på listan. Jag fick mitt gula Game Boy colour med några spel till och efter några år var det dags för det nya Game Boy advance SP som alla skulle ha. Detta var roligt ett tag, men som alltid kom det något nytt som jag helt plötsligt ville ha istället. Jag pratar om Nintendo ds, datorerna och mobiltelefonerna som tar det svenska folket med storm! Plötsligt fanns det spelmaskiner med touchskärm, bättre bärbara datorer än innan och mobiltelefoner som var mindre, smidigare och som man kunde spela på.
Detta kallas bortskämdhet. Jag är bortskämd. Men trösten är att jag är långtifrån ensam. I jakten på att inte bli underlägsen köper jag både det ena och det andra för att folk runt omkring mig att se mig som någon jag troligtvis inte är. Alla vill sticka ut och ingen vill vara sämre än någon annan. Men innerst inne är vi alla lika stora fegisar som springer runt i affärer och köper allt som kan få oss att se ut som bättre människor. Frågan är bara, blir vi verkligen bättre människor genom att jämföra oss med varandra? Jag måste nog faktiskt säga att svaret är nej, vi blir inte bättre människor. Vi bara ser ut att må bättre. När jag var liten fick lära mig att det är insidan som räknas. Men är det verkligen så nuförtiden? Om det vore så skulle jag slippa springa i butiker efter butiker för att sedan visa vad jag har köpt och få beröm. För allt jag vill är egentligen bara att bli bekräftad. Och det tror jag är vad alla är ute efter.
Det är väldigt svårt för mig att skriva önskelistor. Det känns som om jag redan har allt. Å andra sidan så verkar frågorna om vad som är inne och ute aldrig ta slut. Ena dagen skall man ha Diesel jeans och andra dagen räcker det att ha jeans från H&M. Men vad är det egentligen som har gjort oss ungdomar till bortskämda och otacksamma? Jag tror det handlar om ett inlärt beteende där vi ungdomar förväntar oss väldigt mycket och att människor i vår närhet inte ger motstånd utan bara gör som vi säger. Jag tror även att om man packar upp paket efter paket så blir det lätt att lyckan i det hela försvinner och att allt man har fått bara blir liggande.
Vi ungdomar måste helt enkelt sluta upp med detta föraktade beteende. Inte skall det väl vara så att ens pappa skall behöva gå runt med en tejpad mobil medan man själv går runt med en alldeles ny eller att man skall behöva bli besviken för att man inte räcker till när det gäller allting. Tyvärr tror jag att det kommer ta ganska lång tid innan vi inser hur mycket vi lurar oss själva och tyvärr måste jag också erkänna att jag inte kommer bli den första som successivt börjar lägga av med detta beteende. Jag kommer nog att fortsätta ett litet tag till. Jag är ju trotsallt långtifrån ensam.
AV: Linnea Sehlberg vt-11
